- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:226

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226 EPILOG

tydligt lättade marschen, men i alla fall var det ett
drygt stycke väg fram till Andersby gästgifvaregård,
där nästa hvilostund togs. Hela tiden hade vägen gått
norrut jämnsides med deras gamla bekanta Fyris å,
som ger utlopp åt Dannemorasjön med flera sjöar och
»dammar» där uppe kring grufvorna och Österby bruk.

Dit var det hågen stod. Dock - det sista stycket från
Andersby till gruffältet blef en verklig pinostråt,
som ej slöts förr än nära kl. 10 på kvällen. Men då
hade de också gjort en vacker dagsmarsch på tre och
en half mil. En god början!

När de vaknat efter en väl behöflig hvila,
skyndade de ut för att se, hvad trakten kring
Dannemora grufvor hade att bjuda på. Ja, någon rik
och skön natur var det ju icke, snarare tvärtom:
hela omgifningen var karg och kal, hvad jordens yta
beträffade; men så mycket större blef undran öfver
de rikedomar, som idogheten hämtade från jordens
innanmäte och som den då redan hämtat i nära fyra
hundra år. Särskildt väckte den väldiga öppning,
som kallades »Storrymningen» deras uppmärksamhet,
denna under århundraden sig vidgande och fördjupade
såröppning i Upplandsjordens sida, där de sågo små,
dvärglika kryp röra sig på stegar och i tunnor med
hissverk upp och ned för att bringa i dagen det af
Nybom besjungna »hårda och profvade uppländska järn».

Helt naturligt väcktes hos dem lusten att stiga
ned i det hemska djupet, ehuru man hissnade vid att
kasta blott en blick dit ned. Under midsommardagarna
gick det dock ej Men en af de följande dagarna
beramades en nedfärd, icke på stegar i den nämnda
»Storryrivningen», utan med tunna och hiss i den
närliggande »Jungfrugrufvan» som, efter hvad det
sades, hade ett djup af trehundra famnar. Såsom en
beredelse lämnade de delvis sina kläder uppe i ett
förvaringsrum, påtogo särskilda blusar och hattar
och trädde så ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/crnminne/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free