Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iii
af vild glädje, liksom om jag icke vetat det
förut. "Du älskar — och vi skulle skiljas?"
"Derföre att jag älskar!"
"Och — är — älskad!"
"Med en kärlek, som mitt hjerta ej
vidkännes, min heder försmår. Den maka, som
hrutit sitt löfte, är ej min maka längre."
Jag kände all mina kinder förlorat sin
färg. För första gången förstod jag rätt hvad
förnedring ville säga. Min sjelfkänsla, sårades
djupt och dock — huru myckel djupare mitt
hjerta! Han hade en dag älskat med en kårlek,
för hvilken mannens stolla heder och allt
skulle gifvit vika. Han älskade ej längre så ....
"Jag begår ej förlåtelse" — ytlrade jag
efter en stund — "jag begär endast rättvisa.
Jag hade icke frivilligt gifvit mig i den
mannens makt, i hvars armar du fann mig.
Fördömd vare den stunden! och äfven hvarje
mensklig varelse, som vågar häri bestrida
mitt ord!"
"Det blir icke heller jag" — svarade han.
"Om frivilligt eller ofrivilligt, betyder föga. Den
maka, som förföraren nalkas på sådant sått,
har sjelf gifvit sig under hans välde, om hon
ock icke kastat sig i hans armar.
Förvillelser finnas till så väl i tankar som handling."
Jag teg, men jag sänkte ej fängre nrin
blick. Lidandet var för djupt, för att
blyg-seln skulle kunnat undertrycka det. Håns öga
var med en besynnerlig glans girigt fästadt vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
