Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
en gång. Det var dina stränga fordringar,
som förde mig hit på den branten, der du
anser jnig stå och der du ställde mig utan
betänkande, endast du fick behålla din syster
i fred."
"Agnes, reta mig icke!"
"Hvad jag säger har en alltför allvarlig
afsigt alt kunna hafva en sådan verkan. Reta
dig icke sjelf! Ditt var felet — jag upprepar
det — ditt, om möjligt ännu högre än den
afgrundslika menniskans. Ditt var det; ty —
hvad du än tal|r om kärlek och kärlek af det
underbaraste slag — den mans kärlek, som
icke ett ögonblick velat ofira systern för
makan — den mannens kärlek kan försakas."
"Agnes, milt barn! Vakta dig, vakta dig
sjelf, om intet annat är dig heligt!"
"Hvarken du, Olof, eller jag sjelf skall
behöfva vakta mig, oin du här i denna stund
ville erkänna äfven din skuld, din stora skuld
att behålla qvar i ditt hus den qvinna, som
kränkt din maka, dödat ditt barn, och jemväl
dödat aili hvad heligt och bättre fanns hos mig,
från början till slut, ty hon är det, som hos
mig uppväckt stormen, passionen, hatet,
raseriet. Erkänn Olof, att kon var vårt lifs
olycka, vår kärleks graf och milt moraliska
förderf. Och är icke det nog för att fördöma
henne? Gör det, hör du! Jag bönfaller att du
gör det. Jag skulle i detta ögonblick njuta,
tjusas, frossa af att höra det från dina läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
