Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Men ack! det återstod oss att erfara att
en sådan ostörd sällhet icke länge är den
dödlige förunnad, att eller den första korta tiden
kommer en annan, då forlroligheten tilltagit
nog mycket, för att låta lynnena träda i
dagen och, i förbund med passionerna, kämpa
om herraväldet.
Vi hade icke varit förlofvade mera än en
vecka, då min fästman en dag, i min fars
Därvaro, belt plötsligt fattade mig om lifvet och
flyttade mig, som om jag varit en Ijäder, från
soffan direkte på sitt knä.
"Hvad tar du dig till, Olof!" — utropade
jag högeligen förnärmad. "Släpp mig genast!"
Men fåfänga voro alla mina böner. Jag
stretade som ett ostyrigt barn, men som
fastvuxen måste jag sitta.
"Sitt du trygg, mitt barn!" — yttrade
min far — "du kan aldrig tryggare sitta."
Nå, lika godt då! — tänkte jag och
beslöt att sitta der så stel och spikrak, som om
jag varit en vaxdocka på exposition.
"Jo jo! hon är litet tresk af sig?" —
yttrade Olof.
"Det ger sig nog — har ingen fara" —
svarade min far med ett uttrvck, som ännu i
denna stund förargar mig, och lemnade oss
för oss sjelfva.
Jag bad nu allvarsamt att få återtaga min
plats på soffan och fick det äfven; men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
