Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
det och icke kan jag sjelf heller rätt förklara
det, men — kom hem, kom till Elfdala
nästa sommar och säg nu ingenting mer!"
Han teg länge. Jag kunde ingenting sluta
al hans utseende. Jag andades ej, innan han
svarade, men allvarlig var han, då han ändock
liksom skämtsamt yttrade:
"Det der är icke litet begärdt, Agnes!"
"Olof! jag vet det sjelf, jag vet det är
myckel!"
"Men ock huru mycket?" —frågade ban
med ett eget leende, som framkallade en
lindrig rodnad på min kind.
"Ack, säg nu inte något mer! Kom ihåg
det, Olof!"
"Det torde dock vara nödvändigt," yttrade
han liksom för sig sjelf. "Är det för att
pröfva en tidigare —"
"Gode, dyre Olof! Jag ber dig — tala
icke —"
"Agnes, Agnes!"
"Käre Olof," sade jag med liten vigt.
"Vill du våga mycket, för att vinna litet, eller
tvertom, hur du behagar... vill du det, så gör
hvad jag så hjertligt bedt dig. Jag håller aili
ganska mycket af dig, Olof! Åh ja! — det
vet du nog förut" — tillade jag och sprang upp.
"Ja, ja, Agnes! men jag tar icke detta så
lätt, som du."
"Jag försäkrar, att icke heller jag tagit det
lätt, Olof! Jag har ju gråtit sa öfvergifvet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
