Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
éS
kammarjunkare Zellsings? Hur kan du veta
något om hans tillvaro?"
Han såg länge och allvarligt på mig.
Jag märkte att hvad jag nu yttrat icke höjt
mig i hans ögon. Men jag försvarade mig
nied den tanken, att jag borde gå igenom
ämnet så modigt, som jag i sjelfva verket
genast velat göra, om ej frågan kommit så
plötsligt.
Jag upprepade: "Huru känner du till den
mannen, Olof?"
Utan att besvara denna fråga, yttrade han
endast: "Om du också haft ett litet tycke,
finner jag icke att du for en sådan liten
obetydlighet behöfver någon förställning. Du är
för god till det, Agnes!"
Jag såg upp på honom. Hans blick var
nu så mild, så god och så tillitsfull. Hans
förut allvarsamma, nästan sträfva drag hade
klarnat upp.
Jag blygdes för mig sjelf. Jag hade i
denna stund gerna velat förtro all min
barnslighet till honom, såsom jag till ingen annan
skulle kunnat göra. Men något oförklarligt
höll mig tillbaka. Jag tog endast hans hand.
Jag såg med innerlig tillgifvenhet på honom
och yttrade så varmt och djupt, som jag
kände: "Ack Olof! så god, så god du är."
Hur förödmjukad jag kände mig, då han
häftigt drog sin hand tillbaka och visade allt
annat än belåtenhet med min oskyldiga yttring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
