Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Olof i dörren, att komma undan den unge
brorsonen. Jag tyckte mig dessutom ba
liksom en räkning ouppgjord med min värd
sedan middagen.
"Nå", sade Olof, som bjudit mig sin arm
till en promenad. "Nå, hvad tycks om den
unga löjtnanten? — Jag tror ban kan
underhålla."
"Det kan han visst. Han är oklanderligt
lifvande; men i trots deraf–"
"Men i trots deraf kan man icke undgå
att rodna för sitt lilla tycke — jo jo?"
"Du är mycket elak nu, Olof! Och så var
du äfven på förmiddagen. Hvad kan man väl
hjelpa, att man icke hunnit den förstenade
ålder, då all förlägenhet är förbi. Uppriktigt
taladt, jag vet att jag rodnar för allting eller
ingenting; men bry mig ej derför! — Det
är verkligen obehagligt ändå. Du kan ju
förstå..."
"Jag vill bjuda till att förstå", svarade ban
med leende retsamhet. "Var derföre trygg
och rodna så mycket du vill. Jag skall bluuda."
Vi fortsatte promenaden till en plats, som
min värd förbehållit sig att sjelf visa mig.
Det var en djup håla, ett slags jättegryta,
men större än dem jag så ofta beundrat i
min hemtrakt, urhålkad i den klippvägg, som
lodrätt stupade ned i hafvet. Framför oss
hade vi den omätliga hafsytan, blodfärgad af
den nedgående solen, och öfver oss granitber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
