Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
bon skall kalla dig" — yttrade min far
— "Agnes finner för nödvändigt att & såg*
onkel."
"Men uppgjorde vi ej den affären genast ?"
— frågade värden förvånad.
"Så föreföll äfven mig, men fruntimren
vilja ha en noggrann reda i allting. Nu tror
jag du kan ordentligt ià bekräftad denna punkt,
Agnes! på samma gång vi i detta glas för
sista gången tacka vår värd!"
Men det gick icke an att här slå
någonting tillsammans, utan först måste tömmas en
särskild skål för duskapet, hvilket sålunda blef
osvikeligt stadfästadt.
Jag bröt genast isen, hvilket alltid är bäst,
kallade honom ofta du, för att komma i gång
dermed, och frågade honom sedan om vi hade
långt att resa.
"Några timmars väg ; och huru skall det
väl gå med en sådan stackare som varit
uttröttad förut. Tror du dig verkligen stå ut
dermed?" — frågade han allvarsamt och såg
på mig som om han väntat, att en så
bräcklig vara snart kunde vara sönder. Då vi skulle
resa betedde han sig på samma sätt. Hak
ordnade kuddarne i vagnen med den
omständligaste omsorg, tillsade kusken att köra
försigtigt i backarne, nickade uppmuntrande åt
mig och lät piskan smälla. Men vi hejdades
af ett hastigt uttaladt: "Förlåt mig, min onkel!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
