Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cigarrettfodral af flätadt gräs, en revolver, några
silfvermynt och en tom knifslida syntes i gräset.
— Hm, sade Jim Cox undfallande — ni har
alldeles rätt, Harrison, det var enfaldigt att inte göra
processen kort. Nu återstår ingenting annat än att
traska och gå igen.
— Kapten Desiderio är en motståndare, som ej
låter leka med sig. Han är inte hjärtnupen, han.
Nu ha vi fortfarande honom och en till framför oss.
— Framåt, Harrison! Gå vi raskt, äro vi i
Riofontán före midnatt.
De återvände skyndsamt till vägen och fortsatte
under tystnad, ty Jim Cox visade ingen lust att börja
ett af sina långa anföranden. Ungefär en kvart senare
glesnade skogen, och strax före solnedgången sågo
de slätten ligga framför sig. Då de lämnade skogen,
upptäckte Jim Cox’ skarpa ögon ett dammoln på
toppen af en långsträckt kulle, öfver hvilken vägen
ledde.
— Hästarna! utropade han.
George grep hårdt kring geväret.
— Och kapten Desiderio, tillade Jim Cox litet
lägre.
— Tag ut stegen! kommenderade George barskt
och gjorde själf som han sade.
Jim Cox lydde, sedan han kastat ännu en lång,
spanande blick framför sig, innan solskifvan sjunkit
bakom en höjd, och mörkret bredde sig öfver den
stora, vågformiga slätten. Han var mycket tankfull
och visade ingen lust att säga något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
