Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfyldt af glänsande dryckeskärl och en mängd
gedigna fat med bastanta anrättningar. Rundt
kring väggarne hängde blanka stridsyxor samt
klubbor och andra vapen. Bordets högsäte
intogs af en ståtlig gubbe, hvars silfverhvita,
vågiga skägg nådde honom till midjan. Det
var borgens egare, den tappre, vikingahöfdingen
Hakon Ulfson. Vid hans sida satt hans
enda barn, den af honom ända till afguderi
älskade dottern Gerda. Denna var äfven värd
sin faders kärlek och stolthet, ty hon var en
skön typ för en nordisk ungmö. Den smärta,
smidiga gestalten vittnade om styrka och helsa;
de blå ögonen talade om själens frid och hjertats
godhet; de rosiga kinderna och läpparna
— kring hvilka sednare ett drag af ungdomligt
trots eller mod spårades — förrådde, de 20
årens lefnadsfriskhet, och de svallande ljusa
lockarne omkring den hvita pannan omslöto
detta mera behagligt tilldragande än reguliert
sköna ansigte liksom i en vacker ram.
Kring samma bord, som far och dotter,
sutto äfven en mängd bistra, skäggiga
kämpagestalter och flera af Gerdas tärnor. Den gamle
vikingakämpen hade i dag sammankallat alla
sina kämpar och sitt husfolk; han ville med
dem hålla en sista måltid och sedan dö. Han
hade nämligen beslutat att på fädernas vis,
när de blefvo ledsna vid lifvet, kasta sig utför
ättestupan och icke dö strå- eller sotdöden.
Våra hedniska förfäder ansågo det vara
vanhedrande att dö af sjukdom eller ålder;
derför, när de blefvo gamla, dödade de sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
