Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGONDE KAPITLET.
Ex-brandvakten inställde sig, icke efter önskan,
men efter öfverenskommelse, den sista i hvarje månad,
iodref sin skattepenning och försvann. Therese vande
sig mer och mer vid detta nödvändigt vordna onda
och lyckönskade sig så länge det ej blef ännu värre.
Leporello . . . teg.
En förmiddag, medan Ludvig befann sig på
embets-rammet, begärde ett äldre, snyggt, men tarfligt klädt
fruntimmer att få tala med »baron Leyonbergs
mamsell.»
Therese lät släppa in den okända i sin kammare,
och der frågade hon efter hennes namn och ärende.
»Min salig man, Gud fröjde själen!» tog den okän^
da till ordet, »reste i många Herrans år till koffardis
som understyrman på skonaren Susanna, men förliste
i Kanalen för tie år sedan och ligger begrafven på
hafs-bottnen. Vårt äktenskap var välsignadt med en
endaste dotter, lik sin far som två bär, utom den
spetsiga bakan med vårtan på, som bon bar efter mig.
Hon är nu gift med en kronans karl vid kungliga-
majestäts egen höga flotta. Jag har som enka slagit mig
temligen bra ut, sedan jag fick krogrättigheter på
näringsstället Blåkulla i Ur vädersgränden. Skam till alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
