Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rönt tillräckligt obehag af inmängandet i politikens
hvirf-lar, för att icke sedermera helt oth hållet draga sig
tillbaka i privatlifvets sysslosättningar och förströelser,
för hvilka ock hennes milda, jenina lynne egentligen
syntes vara danadt. Efter Prins Fredriks död hade
hvälfhingarna i staters öde dessutom ej mera för henne
annat, än det allmännaste intresse, vida öfverträffadt af
böjelsen för stillhet och önskan att ia tillbringa sina
återstående dagar i lugn. Visserligen politicerades starkt,
under Gustaf Adolphs regering, i Prinsessans och
Hertiginnans af Södermanlands aftoncirklar. Dessa höga
Personer omgingos så förtroligt, att ingen vecka gick
förbi utan att de åtminstone tvänne gånger superat hos
hvarandra. Men det stadnade vid ord, afsåg aldrig
handling. Bonaparte, ”Kungarnas plågoris,” — som
Hertiginnan kallade honom — hade vanligen genom
någon ny upprest eller störtad thron, någon ny
omskapning af de gamla, gifvit ny omvexling åt det
Furstliga aftonjollret, mellan hvarje gång det ånyo bragtes ä
bane. Med oheliag måste Prinsessan åse att kronan
föll från hennes brorsons hufvud; men det minskades
dock ansenligt deraf, att den upptogs af hennes
broder och att hans purpur delades af hennes bästa vän.
Brytningen, som från hennes fädernesland ailägsnade den
skönaste prydnaden i hennes slägt, aflägsnade likväl ej ur
hennes minne Drottning Fredrika, hvars bild, intill den
sista dagen af Prinsessans lefnad, syntes öfver kanapén
i Prinsessans palats och öfver hennes skrifbord på
Tullgam. Den första främling, omständigheterna
inympade på hennes slägt var en för ädel och klok man,
att gifva henne anledning att sakna Gustaf Adolph,
som sjelf alltid saknat älskvärdhet i maner och väsen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
