Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LARSSON
171
nas korum med bönens ängel i mitten över dörren,
ej utan den helige andes duva, och en girland av
änglahuvuden, svävande över de svarta leden av
gossarna med sina gevär. Carl Larsson både skrattade
och visade deltagande över min förtvivlan, då jag fick
se detta ämne, som föreföll mig så litet tilltalande.
Just denna blandning av militarism och religiositet,
som endast då bägge dessa tagas på det blodigaste
allvar — Gustav Adolfs soldater, Cromwells järnsidor,
karolinerna — verkar riktigt tillfredsställande också i
estetiskt avseende, föreföll mig här, trots all konst,
ha ett oäkta drag. Möjligen hade jag orätt. Han
ville ge något av himlens glädje över de goda
föresatser och den offerkänsla mot fosterlandet, som han
själv, det stora geniala barnet, kände vid en dylik
gudstjänst, i vilken han såg det vackra, jag mest det
fula.
En gång — det var sommaren 1911 då jag var
på Sundborn — hade jag på kvällen i hans ateljé
beundrat en väldig serie dekorativa religiösa
målningar, som Carl Larsson avsett för Saltsjöbadens
kyrka. På morgonen, när jag mötte Carl Larsson,
sade han lugnt: »Vet du, jag tror det (år vara med
de här kyrkbilderna. Jag tror helst, att beställarna
vilja komma ifrån det hela, och alltid kunna de bli
till någon nytta för något annat» Jag stod alldeles
handfallen över det fullkomliga bondlugn, med vilket
han tog uppgivandet av det enorma arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
