- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
164

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visat honom faderlig välvilja, måste han i
varje fall betyga sin vördnad.

— Är far där? frågade han.

— Ja, löd svaret.

— Jag kommer, brummade han mulet och
reste sig.

— Stå på er, ropade Cathri efter honom,
gäckande, men dock i allvarlig avsikt. — Akta
er, att ni icke om igen! spiller ut ärterna, ty
jag kommer icke att för andra gången på
ljusa dagen spela »den gode anden».

— Håll mig under axmarna, skämtade han
med förtvivlans humor.

Anländ till terrassen, såg han bland folket
ett välbesatt bord glänsande av uniformer.
Vid denna syn kände han sig väl till mods,
innerligt och tacksamt varm, som om1 någon
dragit upp honomj i det torra solskenet ur
ett mörkt, fuktigt kärr, där han suttit
nedsjunken till halsen. Ära, aktning och vänskap
hälsade honom ur de gyllne knapparna, ur
de blixtrande sablarna och där ovanför välvde
sig som en förklarad himmel den stora
samhörighetskänslan, som utbredde sig från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free