Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utsträckta armar trevade sig fram mot sängen,
föll han snavande över en länstol, som, stod i
vägen. Ocli i fallet slog han sig kännbart
mot sängkanten, på samma gång som något
klingande slogs sönder mot golvet med ett
mångfaldigt buller, som aldrig ville sluta.
— Kan han då icke göra annat än ställa
till skada och ofog, den odågan, stönade
moderns stämma.
Då vände han sig häftigt om, lämnade
rummet och gick åter nedför trappan. —. Det har
jag icke förtjänat! sade han mellan tänderna.
Odåga; man är ingen odåga, när man är
ärlig, flitig och oförvitlig! Även om man
har sina fel som alla andra. Och åter och
åter igen vred han om det lilla ordet »odåga»
liksom en hulling i köttet. Den som har en
räddningsmedalj liggande i byrålådan, den
som av sin överste inför fronten har
framställts såsom mönstret för en officer, den är
ingen odåga. Odågorna sitta på krogen eller
i somliga fall på tukthuset.
Nedanför trappan, bakom granatbusken,
stannade han och såg ut genom fönstret. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
