- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
49

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

övervann dem hjältemodigt, men nu märkte
hon för första gången ålderns skröplighet.

Då hon slutligen åter linkade tillbaka till
sin plats, var det återtåget efter en förlorad
avgörande drabbning. Hon kände, att
hennes välde var slut. Och då hon icke kunde
förlika sig med detta faktum, strävade hon
efter att fort, fort komma hem, ju förr desto
hellre, till sina tre kattor, sitt cikoriakaffe
och sin fogliga barnhusflicka.

Conrad mottog henne med en väl
genomtänkt skrapa, icke för skarp och icke för
lindrig, kyligt och avmätt.

— Hör du, faster, sade han, vår släktskap
i all ära och med all skyldig tack för dina
oegennyttiga tjänster — men att du utan
minsta grund eller anledning skall ogenerat
få förolämpa våra mest beprövade och
pålitliga uppasserskor, kan väl näppeligen vara
mina föräldrars mening!

— Så gå då! Gå bara! kacklade hon, gå,
gå, tag dem om halsen och kyss dem, dina
kära, älskade uppasserskor. Gå! Vad väntar
du på? Jag skall icke hindra dig. Jag rym-

4. — Spitteler.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free