Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. »Att sova...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 219
korgen och ett silvermynt samt ledde henne ut
bakvägen.
— Tappa icke kronan, Rachel... förmanade han
flera gånger.
Jag hade satt mig vid det lilla bordet med lampan,
där småpaketen med korv, bröd och varjehanda
vegetabilier också lågo, och gubben tog plats i sin
armstol. Det var skumt i rummet, och under taket gledo
avlånga skuggor från vandrares ben på gatan.
— Nå, sade juden, vad är det nu som skrämt er?
Jag relaterade omsorgsfullt händelserna med den
besynnerlige ulstermannen.
— Det är som vore han ett spöke — ett spöke
mittpå dagen, slutade jag.
— Hm!
— Och så skrattade han.
— Men det varken ni såg eller hörde! utbrast Sol.
— Nej, men jag kände det. Och — för resten —
när jag tänker rätt på saken, så hade han rött hår!
— Såg ni det, då?
— Nej, nej, men nu känner jag det, jag kan inte
förklara saken, men jag är alldeles säker på, att han’
hade eldrött hår och skrattade...
Solschinsky såg orolig ut. Han skakade på huvudet:
— Känner ni någon med eldrött hår?
Jag tänkte efter.
Nej, jag kände ingen och tyckte dock samtidigt,
att det i min erinring dunkelt dröjde ett porträtt av
någon med rött hår. Det var icke Benny, han var
mera brunblond, nej, det var ett rött rävhuvud —
vem ville jag tänka på?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
