Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. En flaska mjölk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 henning berger
— Skägget?
— Ja, ja — skägg och glasögon, en liten karl med
blekt ansikte, brun —
Benny kikade i sin spegel.
— Det finns ingen sådan där, sade han slutligen.
Men jag var underligt upphetsad och min otålighet
steg. Jag ville ha reda på, vad som hände mig. Jag
liknade en fluga i spindeltrådar. De voro osynliga,
men höllo mig fast, och ju mer jag arbetade, dess
fastare satt jag där.
— Vi kan gå in i gula sälen, sade Benny, så får du
själv se, när vi gå förbi borden bakom oss. Men
därinne kostar allting fem öre mer.
Jag reste mig.
— Kom, kom!
1 »Sårfebern» betalas det beställda genast, och vi
voro intet skyldiga vid vårt bord. Men trots detta kom
uppassaren — en herkulisk slaktargestalt, vars panna
försvann i nacken och nacken i ryggen — fram och
viskade något till Benny.
Han såg förvirrad ut:
— Du har betalt, inte sant?
— Jo, men här är en krona, jag vill in i gula —
— Vad bråkar du för, August? muttrade min
följeslagare.
Jätten mumlade:
— Jag bråkar inte, men tecknet har gått, att din
kamrat är farlig, och vid disken ville man —
Benny väste ilsket:
— Det är lögn, jag går i go för honom — han är
extra, förstår du! Vem i det här slaskvattenslaget
vågade låta tecknet gå?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
