Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Staden Gental
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 93
— A, sade jag likgiltigt och likväl forskande, jag
ser på garderobsdörren därunder trappan till vänster.
— He, hm, varför det?
— Tja, varför och varför! Jag undrar bara vilket
skelett som nu den gömmer...
Han ryckte till.
— Kom! sade han och stramade upp sig — ett
löjligt försök, ty händer och knän riste som i frossa.
Det var nu en liten och gammal herre i stora stövlar.
Man är ibland nöjd med småsaker, och jag kände
en momentan glädje över verkningen av mina ord.
Alltid något, tänkte jag, ett litet piller till avsked!
Då vi stodo på terrassen — där alla bänkar och
bord lutats mot väggarna, som i en trädgårdsservering
under oväder — sade jag:
— Nu hittar jag själv. Jag har heller intet med
denna »sak» att göra och vet intet! Men alldeles utan
efterspel tror jag ej, att jag låter den passera! Man
inspärrar icke en oskyldig främling, låter honom spela
med i en komedi, behandlar honom som pajas och
bedövar honom för att sen sparka ut honom som en
vagabond. Jag står under mitt lands beskydd och
jag —
Han avbröt mig ined en handrörelse och skakade
på huvudet. Nästan milt sade han:
— Ni tar miste! Jag kanske också tar miste på
er — det ville jag nästan tro. I Langen, det vet jag,
ligger för er räkning på Waldenbourgs statsbank en
större penninganvisning. Det har jag bestämd order
till att säga. Jag har också en annan order att utföra,
och det gör jag nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
