Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag annars kalla den smäktande trängtan, som stjäl från mig min
helsa, min ära och mitt anseende. Vid hvarje handling inblandar
sig tanken på henne. Jag kan näppeligen äta för hennes skull;
ty jag ser knappast fatet, innan jag är färdig att utropa: detta
har Skinkinas hand lagat, strax tänker jag på henne och glömmer
lukten af den härligaste sås. Vill jag dricka, — då ser jag de
hundrade behag hennes blottade arm röjde, då hon ansade
brygden. Lägger jag mig — min Gudl hvilket tillstånd I hon har
bäddat sängen. Men vik härifrån du orene ande med dina snöda
lustar och begärelser. Likväl och när jag moget öfverväger allt
detta, finner jag att denna passion bör afskys mera än eld och
•vatten. Den hindrar mig att arbeta för min vetenskap och mitt
ryckte, förringar mitt anseende, gör mig nedlåten och ett ämne
till åtlöje. Men hvad skall jag då göra för att qväfva den samma?
Hvad säger Ovidius derom i sin kur för kärleken? Låt mig se.
Det duger ej. Nog kunde den gunstige herren lära folk att älska,
men att intet älska, det var en helt annan sak, då hade han ej
behöft resa till Tomos. Man har i sednare tider prof, som styrka
att kärleken är en kroppslig sjukdom. Om jag brukade
läkemedel? Om jag till exempel purgerade? Hm! Det vore en
besynnerlig väg för kärleken. Tog in ett vomitif? Ingen
kompli-ment för min gudomlighet. Eller förtärde något svettdrifvande.
Å nej. Det hjelper endast för handelsbetjenter. Om jag öppnade
ådren? Der har jag det. Probatum est. Så har jag sett flera
cureras. Det är naturligt. Jag skall derföre strax skicka efter
fältskäm, och då Herr Cupido, är jag kall som en is, orörlig
som en träbild och din ödmjukaste tjenare. Nu är min ära räddad.
Mitt rykte skall spridas af den vetenskap, ur hvars armar denna
föraktliga passion slitit mig. Jag har nyligen upptäckt en ört,
helsosam och smaklig för boskap i gemen och i synnerhet för
brukspatroner och ekonomer, för oxar och får, för alla — skall
hon blifva ett — ett manna, och hennes upptäckt ett fröjdefullt
budskap; hon skall allmänt planteras. Jag vill beskrifva henne i
en disputation — men den läser ingen — i Vetenskaps Academiens
handlingar, och kalla henne Scinchiniana Pingvissima. Men
hvarifrån fick jag det namnet. Det är en förbannad oordning i
mitt hufvud. Hvartill tjenar min återhållsamhet? Jag skall ju
lika fullt en gång gifta mig, och är Skinkina ej lika så god som
någon annan, som värdshusflickan, med hvilken jag i Stockholm
umgicks så mycket. Hon har också något tycke af henne. Och
är ej så flyktig och oförsynt som vår tids unga fruntimmer.
(Går fram och åter.) Jacta est alea, sade Caesar, när han beslöt
att taga in Italien. Jag tar Skinkina. Men huru skall jag för
henne upptäcka min kärlek? Jag skrifver ett erotiskt ode, så
gjorde de gamle, jag är botanist och förstår min Flora. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
