Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tragedier, de firo sedemålningar och karaktärsskildringar,
”lebendige Gemälde der sittlichen Natur”. Gerstenberg kom
till detta resultat, i det han jämförde Shakespeares dramer
med antikens och väl också därför, att han hade det franskt
klassiska dramat i tankarne. I jämförelse med detta fann
han Shakespeare regellös. I öfverensstämmelse med denna
sin uppfattning af Shakespeare skref Gerstenberg sin Ugolino.
Åmnet hade han funnit i Dante, och liksom Shakespeare
skildrat svartsjukans paroxysm ända ned till dess fysiologiska
grund och uttryck, gaf Gerstenberg en brutal, men i vissa
afseenden genial skildring af Ugolinos hungerkval i
fängelsetornet. Gerstenbergs drama är en föregångare till det följande
Sturm und Drang-dramat.
Det är dock först med Lessing och Herder, som den
verkliga diskussionen och det verkliga förståendet af
Shakespeare börjar i Tyskland.
Lessing började som en ifrig beundrare af det franska
dramat; sina djupaste dramatiska studier ägnade han åt de
grekiska tragedierna. Dock redan vid ett par och tjugu års
ålder fällde han det träffande yttrandet, att, om tyskame
ville följa sin egen naturell, skulle deras teater mera likna
den engelska än den franska. Det dröjde emellertid ganska
länge (till omkring 1757), innan han verkligen studerade
Shakespeare. Hans första märkliga yttrande om honom läses
i sjuttonde brefvet af ”Briefe die neueste Literatur
betref-fend”, där han säger, att efter Sofokles’ Oedipus intet drama
kan göra ett större intryck på våra passioner än Othello,
King Lear och Hamlet. Det är först i
Hamburgerdramat-urgien, som han oåterkalleligen bryter med den franska
tragedien. I sin strid mot denna använder han Shakespeare
och framför allt antiken (Sofokles) såsom murbräcka.
Shakespeare och antiken blef det program, som Lessing
uppställde till sina landsmäns efterföljd. I denna formel
ligger den kommande utvecklingen förborgad. Den invarslar
Goethes och Schillers naturalism såväl som deras nyklassicitet.
Men den visar också, att Lessing aldrig riktigt förstod
skillnaden mellan den antika tragediens väsen och Shakespeares,
mellan ödestragedien och karaktärstragedien. I sitt eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
