Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagdt, att icke ett enda litterärt fenomen af någon betydenhet
under de sista hundrafemtio åren finnes, som icke direkt eller
indirekt låter anknyta sig till Shakespeares inflytande. Det är
studiet af Shakespeare jämte studiet af de antika författarne,
som utgör basen för de nya estetiska teorier, hvilka uppstå
under sjuttonhundratalet och slutligen kodificeras i de stora
tyska estetiska systemerna under adertonhundratalet.
Sjutton-hundratalets naturalism (Sturm und Drang) såväl som
ader-tonhundratalets realism utveckla sig under beroende af
Shakespeare. Men Shakespeare är för stor skald för att låta
binda sig inom ett litet partikulärt område. Han låter icke
klassificera sig hvarken som uteslutande realist eller
romantiker. Han är båda delarna. Kanske är det icke minst genom
studiet af Shakespeare, som romantiken fann sin blåa blomma,
hemligheten af det underbara, detta mystiska väsen, som
romantiken jagat i luft, på haf, i jord — och också någon
gång påträffat.
Shakespeare hör till de få skalder, som aldrig helt kunna
glömmas. Ty hans diktning innesluter en hel värld af tankar,
känslor och gestalter af den mest mångskiftande beskaffenhet.
Och den är. så omedelbart roande, att äfven mannen af folket,
som kanske icke förstår hans poesis skönhet, hans
djupsinnighet eller sanningen af hans framställning, omedelbart
måste ryckas med och fängslas af händelsernas skiftande
karaktär och storhet. Det hindrar dock icke, att det har
funnits ögonblick, då man sökt komma bort ifrån honom. Allt
tyder på, att han känt sig undanträngd ur publikens gunst
af yngre medtäflare, af Ben Jonson, af Beaumont och
Fletcher i det ögonblick, då litteraturen vid Jakob I: s
uppstigande på tronen fick en mera lärd och förfinad prägel.
Asketismen och kväkardömet, den andliga trångsyntheten,
som var Shakespeares värsta fiende, började också då resa
på hufvudet och stängde några decennier senare teatrarna.
I några af Shakespeares dramer finna vi uttalanden mot
denna tidsanda, som vittna, om hur litet han älskade den;
och omöjligt är det icke, att det var dessa förhållanden, som
förmådde honom att draga sig tillbaka från teatern och njuta
sitt lugn i fädernestaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
