- Project Runeberg -  Carl von Linné : hans lefnad berättad för svenska folket /
114

(1906) [MARC] Author: Carl Kastman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Med hänsyn till döttrarnas uppfostran hyste Linné den
åsikten, att de borde uppfostras till dugande, fysiskt starka
husmödrar och ej till modedockor med all den tidens flärd och
fåfänga. De fingo ej lära något främmande språk. Annars fingo
de af honom nästan allt hvad de begärde. Med synnerlig
förkärlek omfattade han den yngsta dottern. Han tog henne ofta
med sig både på promenader och till föreläsningar och sökte
skydda henne mot moderns tillrättavisningar, som stundom
kunde vara något hårdhända. [1]

Angående Linnés lefnadssätt skrifver en af hans lärjungar,
Fabricius, som sedan blef professor i Kiel, följande: »Tvenne
hela år — nämligen 1763 och 1764 — hade jag lyckan få åtnjuta
Linnés undervisning, hans ledning, hans förtroliga umgänge.
Ingen dag förgick, utan att jag träffade honom, utan att jag
hade bevistat hans föreläsningar eller tillbragt flera timmar med
honom i vänligt samspråk. Om sommaren följde vi honom ut
på landet. Vi voro då där tre utlänningar: Kuhn, Zoega och
jag. Om vintern hade vi vår bostad alldeles midt emot honom,
och dit kom han nästan alla dagar klädd i sin korta, röda
nattrock, med grön pälsmössa på hufvudet och sin pipa i handen.
Han kom ’på en half timme’ men blef mången gång kvar en
hel, ofta två timmar. Hans samtal var därunder ytterst
muntert och angenämt. Antingen rörde det sig om anekdoter om
lärda i hans vetenskap, hvilka han lärt känna inom eller utom
sitt fädernesland, eller belyste det våra tvifvel eller andra till
undervisningen hörande frågor. Han skrattade därvid af
hjärtans lust och visade ett af glädje strålande ansikte och en
uppsluppenhet, som tydligt lade i dagen, huru böjdt hans sinne var
för sällskaplighet och vänskap.



[1] Den äldsta dottern Elisabeth Christina blef gift med löjtnanten sedan majoren C. F. Bergencrantz: Lovisa dog ogift: Sara Christina blef gift med
kaptenen Hans Fredrik Duse och Sofia med akademiombudsmannen Christoffer Duse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:40:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cklinne/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free