Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
larn,1 han dock på öfver ett halft år ej bekommit ett ord till svar
och ej visste, hvad han skulle tänka eller hvad man
tillär-nade honom, »olycksalige». Bonde hade ock tillkännagifvit för
honom, att han ansåg honom numera »alldeles onyttig», ehuru
denne dock borde veta, hvad tjänst han gjort och vidare
kunde göra, om han blott icke förhindrades; Bonde hade
därvid åter upprepat sitt förbud för Coyet att deltaga i hans
underhandlingar och tillsagt honom, »att han ej understår
sig agera å part». I ett bref.till konungen den 7 dec.1 2 lät
det på samma vis ungefär, men då hade han redan fått litet
mer att tänka på.
Bonde fann nämligen snart samma svårigheter vid sin
ne-gotiation som Coyet förut vid sin. Trots de varmaste
försäkringar om vänskap och god vilja och oaktadt den mest
smickrande uppmärksamhet, som han rönte vid alla
tillfällen och från alla håll, nådde han intet resultat vare sig vid
audienser eller i konferenser. Det var hufvudsakligen
traktaten med Frankrike, som upptog de engelska statsmännen
så mycket, att Bonde under de första månaderna af sin
underhandling uträttade så litet; men äfven sedan denna d. 24
okt. afslutits och särskilda kommitterade ur Statsrådet
blif-vit utsedde d. 2 no v. och därpå andra den 14 no v. för att
jämte protektorn med mera allvar taga itu med de svenska
1 Så hade Coyet d. 12 okt. skrifvit till rikskanslärn och i P. S.
yttrat: »E. Höggr. Exc. beder jag ödmjukligen om ett nådigt svar
uppå mina förriga bref, ty det mig i denna ovisshet längre att lefva
omöjligt faller och min ändteliga ruin af sig föder. Det är öfver ett
halft år, det jag hvarken af E. Höggr. Exc. eller någon på dess
vägnar den ringaste bokstaf bekommit hafver. Om sådant af någon emot
mig fattad onåd förorsakas, som någon ovän uti min långliga
frånvaro kunne tillvägabragt hafva, så bekänner jag mig olycklig, mera
helst mig ingen orsak däraf veterlig vara kan, ej fördenskull lägenhet
hafver min oskyldighet att bevisa, medan jag med största ifver
allenast åstundade mig före detta vederfaren nåd som en trogen och
oskrymtad klient mer genom ett redligt hjärta än fagra ord
ödmjukligen att erkänna». (Oxenstjernska samlingen).
2 Coyet t. kon. d. 7 dec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
