Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Polen från Duna i norr och till ungerska gränsen i söder; hetmanen Chmielnicki med de
sa-porogiske kosackerna sökte hans skydd och försvar samt hade öfvergifvit belägringen af Kamjeniec
och de andra polska fästningarna där bort åt och dragit sig in i Lemberg för att ha öppen förbindelse
med honom, Siebenbiirgen erbjöd honom sin tjänst, ryssarne respekterade honom och höllo freden,
fast de gingo jämsides med Magnus Gabriel Dela Gardie och gjorde eröfringar i Litthauen ända
intill Memelströmmen och Dunas biflod söder ifrån, Swieta, samt ville längre västerut; slitningar
mellan bådas krigsfolk förekommo tätt vid gränslinien mellan dem. I sydost ville Karl X ha sin
gräns intill kosackernas kvarter med undanträngande af ryssarne. Öfverste Otto Vellingk ingick i
slutet af året ett fördrag med ryssarne, och sedan gjorde de intet ondt utan höllo sig stilla, skref
han från Wilkiä vid Memel den 18 dec. Det ansågs emellertid ej troligt, att kejsaren skulle nu
ge sig in i detta verket, upptagen som han var också på andra håll. Karl X erbjöd honom
återigen sin vänskap och fortsatt fredstillstånd. Hertig Adolf Johan hade haft order att på återvägen
från Italien besöka Wien i sådant syfte, och från Wolgast hade Karl X dels tillskrifvit kejsaren om
orsakerna till detta kriget, dels affärdat riksrådet Sten Bielke som ambassadör, alltjämt också
uttryckande sin föresats att oryggligt hålla den 1648 slutna westfaliska freden. Från Tyskland eller
kejsaren ville han ej veta af någon inblandning däri.
Hufvudverket stod sen åt Preussen och sjökanten. Här låg örlogsflottan. Med den hade
Karl Gustaf Wrangel fått ett befäl, som kunde från början skänkt honom, den handlingskraftige,
praktiske några de skönaste lagrar, törstade som han gjorde efter sådana. Hvad kunde vara den
svenska örlogsflottans uppgifter nu? Den politiska ställningen i allmänhet och i detalj bestämde dem.
Om i Polen själft man måste ha främst öga på kejsaren och ryssarne samt brandenburgaren, så
borde med flottan i Östersjön största afseendet hållas västerut på Danmark, ägaren af inloppen hit,
sen ålders den påpasslige medtäflaren och opålitlige grannen, med sitt ailianssystem i grund och
botten intagande en motsatt sida till Sverige; vidare Holland, Danmarks bäste vän sen 1649 och
1653 års förbundsfördrag, med sina lifsintressen bundet oupplösligt vid den fria sjöfarten på
Östersjön och handeln med dess alster — därför lika påpassligt hvad från Sverige företogs vid dess
stränder; österut Preussen, som skulle vinnas ju förr ju hellre, ju fullständigare dess bättre, det kungliga
med den viktiga, starkt befästa protestantiska staden Danzig, det hertigliga under kurfursten af
Brandenburg, Polens vasall och ägaren af en stark, slagfärdig armé. England, Sveriges vän och
förbundne, var ej men skulle bli dess bästa och verksammaste stöd vid behof, och dess intressen
måste skonas. Frankrike stod af tradition på Sveriges sida och var jämte det garant af freden i
Tyska Riket.
I orderna för flottan har Karl X uppenbarat sina tankar. Det komplicerade i krigsplanen
och de växlande konjunkturernas mångfald ge sig tydligen tillkänna. Före afmarschen frän Damm
gaf han Wrangel, jämte öfverkommendot och ledningen af örlogsflottan, 3:e särskilda order, af den
28, 29 ooh 31 juli. Han befallde honom först att gå med densamma till Kassubiska kusten och
oförtöfvadt under Heela och Danzigerredden, dels till att ge sakerna på den orten mera respekt,
dels att divertera fiendens makt, att all lasten icke måtte komma konungen på halsen. Förrän
han afreste, skulle han afskicka 2:e väl beseglade skepp att kryssa på denna sidan om Sundet, af
hvilka det ena kunde söka kunskap, om holländske amiralen Tromp ginge in i Östersjön och huru
stark, det andra om någon flotta ifrån Danmark komme efter, allt till den ändan att Wrangel och
genom honom konungen måtte i tid veta, hvad ifrån den danska sidan var att förvänta eller
befara. — De tvenne skeppen blefvo Höken och Jägaren, dem Wrangel lät gå att kryssa mellan Möen
och Falsterbo. — Komme någon flotta från Danmark, som ville sätta sig bredvid den svenska,
skulle Wrangel, ifall han förut intagit de 2:e skansarne å Danziger Nehruug och därmed skaffat sig
fast fot i land, söka hålla sig kvar i Putzigviken; kunde han ej det, skulle han med flottan löpa
till svensk hamn, antingen Gottland eller de svenska skären och således afböja all vidlyftighet med
Danmark. Men komme någon holländsk eller annan flotta och betedde sig fientligt och han fann
sig stark nog däremot, skulle han anfalla densamma med all makt och köra henne därifrån; vore
den åter för stark, skulle batalj undvikas och svenska flottan löpa till hamn, såsom ofvan nämdt.
Efter Generalstaterna slutit allians med kurfursten af Brandenburg, nämligen d. 17 juli 1655,
till skada för konungen och kronan Sverige, så att konungen ej behöfde på dem bära den respekt,
som han eljest väl hade gjort, så skulle Wrangel, så snart han kom fram, lägga några skepp
framför Danzig att taga tull af alla utgående varor och likaså af inkommande, undantagandes dem från
England och den republikens undersåtar tillhöriga. Ifall kurfursten af Brandenburg ej
ackommo-derade sig med konungen, skulle Wrangel låta lägga ett antal örlogsskepp för Pillau både att taga
tull där och hindra kurfursten föra krigsfolk till vatten dithän. Wrangel skulle vidare genom kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
