Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ock olika, i det han ibland trodde på dess framgång och nytta,
ibland och oftare tviflade. —
Det är gifvet, att under allt detta och med Gersdorf, Axel
Urup, Otto Krag, Peder Reedtz jämte kanslärn som
kommissarier samt konung Fredrik själf alltid bakom dessa, i
den svenska allianstraktaten ej kunde handlas med någon
större grad af uppriktighet å någondera sidan, minst å
danska. List är den svages vapen, förställning en dräkt, som
härtill passar; och det kan väl ej förnekas, att Danmark
dessa tider alltför tydligt användt båda vid sina
förhandlingar med den öfvermäktige grannen. Den ömsesidiga
misstron, sekelgammal, var ock stor samt gaf sig uttryck
förnämligast kanske i tvifvel på hvarandras uppriktiga vilja att
hålla ingångna traktater. Att få sig en »real assekuration»
därpå, att de gjorda öfverenskommelserna verkligen skulle
efterlefvas, var då en lika naturlig som ofta återkommande
fordran; men en sådan var svår att få. Där klagades å
ömse sidor — med rätta T— öfver forsyndelser mot
fördragen, »gravamina» i mängd — å ömse sidor — kunde när
som helst utan svårighet sammanletas; och »exekutionen
af pacta», alltid bristfällig således och alltid öfverklagad, blef
också till sist en klippa, mot hvilken freden 1658 ånyo bröts.
Ett listens medel, som danskarne, efter hvad vi antydt,
gifvetvis med förkärlek använde vid tillfälle, var uppskof,
»förhalande af tiden». Den svenske krigarkonungen vardt
till sist alltmer uttröttad häraf samt lät då och då — vid
underhandlingen 1658 mest — i en otålig och stundom
hotande ton begära »ett kategoriskt svar», likasom ville han
användande af Korf. Ulfelds efterlåtna stora förmögenhet). Längre
fram på året, d. 9 okt., i anledning af en bekommen kungl.
proposition, tillstyrkte rådet i en förklaring öfver Själlands defension, att de
kungliga officerame måtte fördelas på afdelningar att exercera den
gemena allmogen på vissa tider och ställen tillika med kungens
folk. Och på efteråret 1655, likaledes efter kunglig hemställan, lofvade
flere af rådet liksom den öfriga adeln att »hålla dubbelt gevär med
dubbel sadel och tyg».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
