Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE KAPITLET.
JAGTFÄRDEN.
Man bör prisa sin stjerna, då man
skiljes ifrån menniskor, utan att behöfva
tillfoga dem ondt eller förklara sig som
deras fiende.
CH. NODIER. Jean Sbogar.
Konungens sjukdom förorsakade emellertid i Frankrike
en oro, som alltid visar sig vid regenternes befarade frånfälle
i stater, hvilka ej hunnit till riktig stadga. Ehuru Richelieu
var enväldets medelpunkt, regerade han blott i Ludvigs namn
och liksom omgifven af detta lysande namn, som han
förstorat. Ehuru han hade ett oinskränkt välde öfver sin herre,
fruktade han honom likväl, och denna fruktan tryggade
nationen emot hans äregiriga sträfvanden, för hvilka just
konungen utgjorde ett oöfverstigligt hinder. Men hvad kunde
den herrsklystne ministern ej företaga när monarken en gång
folie ifrån? hvar skulle då denne man stanna, som redan
vågat så mycket? Van att föra spiran, hvem skulle väl kunna
hindra honom att tillegna sig densamma för alltid, och att
ensam sätta sitt namn under de lagar han ensam förestafvade?
Dessa farhågor oroade alla sinnen. Förgäfves sökte folket
öfver hela rikets yta dessa adelns kolosser, vid hvilkas fötter
det plägat söka skydd under politiska stormar; det såg blott
deras nyss uppkastade grafvar; parlamenterna voro stumma,
och man insåg att ingen kunde sätta sig upp emot den
vidunderliga tillväxten. Ingen blef fullkomligt missledd af
ministerns föregifna sjuklighet; ingen trodde på denna hycklade
dödskamp, som så ofta svikit allmänhetens hopp, och oaktadt
afståndet kände alla tyngden af den förfärlige mannens hand.
Folkets kärlek till Henrik IV:s son upplifvades äfven;
man sprang till kyrkorna, uppsände förböner och till och med
grät. Olycklige furstar äro alltid älskade. Ludvigs
svårmod och hans hemlighetsfulla sorg väckte hela Frank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
