Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Fortsättningen undanbeder jag mig, mine herrar,« sade
Fontrailles; «ty dertill har herr de Cinq-Mars uppfört sig alltför
ädelt emot mig; min pistol af brann sent och han satte sin
pistolmynning på mitt kindben, så att jag ännu känner huru det
kyler; men han ryckte hastigt undan den och hade den
godheten att afskjuta sitt skott i luften, hvilket jag aldrig skall
glömma, och jag tillhör honom numera i lif och död.«
«Detta hör inte hit, mine herrar,« inföll Cinq-Mars;
«*men nu hven en kula förbi mitt öra, och anfallet är börjadt
på alla punkter, så att vi äro inneslutna mellan vänner och
fienders
Kanonaden var verkligen allmän, fästningen, staden
och armén voro insvepta i krutrök; endast den framför dem
liggande bastionen var ej anfallen och dess besättning tycktes
mindre bereda sig på dess försvar, än den var upptagen med
att gifva akt på de öfriga fästningsverkens öde.
«Jag tror att fienden gjort ett utfall,« sade Montrésor,
«ty röken har upphört på slätten och jag ser kavalleri-massor,
som anfalla under fästningskanonernas skydd.«
«Mine herrar,« sade Cinq-Mars, som under hela tiden
betraktat fästningsmuren, «vi kunde fatta ett raskt beslut och
bestorma denna illa bevakade bastion.«
«Det är godt och väl, min herre,« sade Fontrailles; «men
vi äro fem emot minst trettio och vi stå så öppet, att vi äro
lätt räknade.«;
«Infallet är på min heder icke så oäfvet,« sade Gondi;
«och det vore bättre att blifva ihjälskjuten deruppe, än hängd
här nere, om man får oss fast; ty säkert har man redan
saknat de Launay vid hans kompani, och hela hofvet vet af vår
duell.«
«Se der, mine herrar,« sade Montrésor, «få vi
undsättning.«
En talrik skara till häst kom i full oordning
galopperande åt dera till. Dessa ryttare voro rödklädde, så att de
syntes på långt håll, och tycktes hafva för afsigt att stanna
på den gräsplan, hvarest våra brydda envigeskämpar befunno
sig; ty knappt hade de första hästarne hunnit dit, förrän ropet
halt gick genom deras sprängda leder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
