Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Låtom oss ej förlora tiden; jag skall sedan berätta,
förklara för er detta fjollen. Men svara mig; hvart ärnar ni
er? Hvad ämnar ni företaga?«
(Jag reser till Perpignan, hvarest hertigen-kardinalen
vill föreställa mig för konungen.«
Den gode, men häftige abbén hoppade nu upp från
kofferten och gick, eller rättare sprang, fram och tillbaka på
golfvet, i det han stampade med fötterna: «Kardinalen!
kardinalen !« upprepade han med lågande kinder och tårfyllda
ögon; «stackars gosse! de göra honom olycklig! Ack, du min
Gud! hvilken roll vill man väl låta honom spela ? Hvad vill man
göra med honom? Hvem skall bevara er, min vän, på detta
farliga ställe ?« fortfor han, satte sig och fattade åter sin
lärjunges händer och sökte med faderlig omsorg läsa i hans
ögon.
«Jag vet icke,« sade Cinq-Mars och såg uppåt taket;
«jag gissar att det blir kardinal Richelieu, som var min
fars vän.«
«Ack, min bäste Henrik! ni skrämmer mig, mitt barn;
han gör er olycka, om ni ej blir hans lydiga redskap. Ack,
hvarföre kan jag icke följa med er? Hvarföre har jag
uppfört mig som en tjuguårig yngling i denna olyckliga sak?...
Ack nej, jag skulle blott vara er till skada; tvärtom måste
jag hålla mig undan. Men ni träffar ju herr de Thou; är
det icke så, min son?« sade han och sökte lugna sig. «Han
är er barndomsvän, ehuru något äldre; lyd honom, mitt barn;
det är en. klok yngling; han är eftertänksam och förståndiga
«Ja, min bästa abbé, lita på min varma vänskap för
honom. Jag har aldrig upphört att hålla af honorna
«Men ni har visst upphört att skrifva honom till, eller
huru?« sade abbén, småleende.
«Jag ber om förlåtelse, min bästa abbé, jag har
tillskrifva honom en gång, och det i går, för att underrätta
honom att kardinalen kallat mig till hofvet.«
«Hvad! har han sjelf kallat er?«
Cinq-Mars visade nu ministerns bref till hans mor, och
hans fordne handledare började småningom blifva mera lugn.
«Nå väl,« sade han,sakta, «det är icke så illa; det lof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
