Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring kullen. Midt på sluttningen står ett kapell, dit
slotts-herrarne nedstego och byns invånare uppstego till det altare,
inför hvilket alla äro lika och hvilket utgjorde liksom en
neutral plats emellan armodet och storheten, som tyvärr alltför
ofta bekrigat hvarandra.
En dag i juni månad 1639, sedan slottsuret slagit
tolf och enligt vedertagen sed kallat herrskapet till
middagsmåltiden, tilldrogo sig i denna urgamla boning saker, som icke
voro alldagliga. Den talrika betjeningen hade anmärkt, att då
marskalkinnan d’Effiat läste morgonbönen för hela det
församlade hushållet, var hennes röst mindre stadig, hennes ögon
fyllda af tårar och hennes sorgdrägt djupare än vanligt.
Husfolket och de italienare, som åtföljt hertiginnan af
Mantua, hvilken för någon tid dragit sig undan till Chauraont,
sågo med förvåning att anstalter plötsligt vidtogos för någon
afresa. Marskalken d’Effiats gamle betjent, som, då hans
herre för ett halft år sedan afled, svurit att aldrig bära
stöflar, hade nu återtagit dem. Denne redlige man, hvars namn
var Grandchamp, hade öfverallt följt familjens hufvudman
både i fält och vid hans finansiella uppdrag, såsom hans
väpnare i förra och hans handsekreterare i sednare fallet, och
hade nyligen återkommit från Tyskland för att meddela
familjen de närmare omständigheterna vid marskalkens död,
hvars sista suck han emottagit i Luzzelstein. Han var en
af de trogne tjenare, som sedermera blifvit alltför sällsynte i
Frankrike; som lida af familjens olyckor och glädja sig åt dess
framgångar; som önska att äktenskap ingås, för att få handr
leda unga herrar; banna barnen och stundom, fäderna; våga
lifvet för dem; tjena dem utan lön under revolutioner; arbeta
för att försörja dem, och under medgångens dagar följa dem,
sägande, då de återkomma till slottet: «Se der våra vinberg«.
Han hade ett strängt, markeradt ansigte, en starkt solbränd
hy, silfvergrått hår, blandadt med några ännu mörka strån,
hvilka, jemte hans tjocka svarta ögonbryn, vid första
påseendet gåfvo en viss sträf het åt hans utseende; och ehuru en
fridsam blick mildrade detta första intryck, var likväl hans
röst butter. Han var i dag mycket ifrig att påskynda
middagsmåltiden och gaf befallningar åt hela betjeningen, hvilka
allesamman voro svartklädda liksom han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
