Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Spurgeon såsom menniska af Teol. Dr. Armitage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
144
ÅTTONDE KAPITLET.
ut Öfver den ojemna stenläggningen i Oxford, på det att
den ohyfsade hopen, som fruktade vägens ojemnhet, måtte
få en jemnad stig till himmelen. Han hade mod nog att
trotsa den offentliga meningen och till och med att
blottställa sig för dess ursinniga anfalj; och då han omringades
af hopen på fåfänglighetens marknad, strålade alltid den
himmelska stadens ljus Öfver hans ansigte.
Mycket liar blifvit sagdt om Mr. Spurgeons röst och
framställningssätt, och ytliga iakttagare hafva tillskrifvit
dessa hjelpkällor mycket af den kraft han utöfvade.
Innan hans krafter brötos af allt för svåra lidanden, var hans
person ganska tilldragande. Han var icke lång, men
un-dersätsigt byggd och väl formad; hans ansigte var rundt,
med små, genomträngande ögon; hans mun var stor, men
icke så mycket som är vanligt för de mest framstående
talare ; hans Öfverläpp var bågformig, och båda läpparna voro
temligen tjocka; de gingo ej tillsamman utan voro något
öppna, så att tänderna syntes, hvilket hade till följd att
han läspade något litet vid uttalet af vissa ord, men det
kunde endast personer med skarpt Öra märka. Han hade
tjockt, svart hår. I sina tidigare år hade han hvarken
kindskägg eller mustascher. Hela hans ansigte vittnade
om ärlighet; det var något blekt, men upplystes af det
mest själfulla leende; i dess uttryck låg varm känsla,
djerfhet och en djup öfvertygelse. Hans röst var fyllig, rik och
hade stort omfång, men var hvarken så silfverklar som Dr.
Cones eller så känslig som Mr. Beechers, dock starkare
och under bättre kontroll. Han kunde tydligt höras äfven
i de största folksamlingar, utan att anstränga rösten så att
den blef skrikig och obehaglig. En gång predikade han
för en mängd gatumånglare, hvilka i London äro kända
under namnet "costermongers", hvarenda en hörde honom
tydligt och tusenden rördes till tårar; och då samlingen
upplöstes hördes de allmänt säga: "Hvilken röst", "hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
