Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JAPAN Bilder från soluppgångens land - Främlingslifvet. Hotell och klubbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svårare är det att göra sig förstådd. Vill ni konsultera honom
angående rätterna, bugar han sig med handen på hjärtat,
småler och säger halft hviskande: Me no savee! hvilket är
pidgin-engelska och betyder: jag förstår inte! Framhärdar
ni i alla fall och försöker med ord och gester göra er
begriplig, bugar han sig ännu djupare, producerar ett djupt
sympatiskt och medlidande småleende och hviskar med
smekande sch-ljud: me belong very sorry inside, me no
savee! (jag är mycket ledsen invärtes — i mitt hjärta, men
jag förstår inte)
Naturligtvis kan ni inte bli ond på en man med så
älskvärdt väsen, men magens kraf äro kännbara och ni
börjar förtvifla om att få dem tillfredsställda. Då
upptäcker ni att alla de många namnen på matsedeln äro
försedda med ett nummer (det finns väl bortåt hundra) och
som en sista utväg ropar ni »seven! twentyfive!» Knappt
har ni uttalat orden, förr än kinesen flyger bort som en
»oljad blixt» och ögonblicket efter är han tillbaka med en
liten portion potatis och en kvarts hummer. Ni skrattar,
men begriper att ni ändtligen gissat hemligheten; ni måste
räkna upp numren på hvarje småsak: bröd, potatis, sallad,
ättika, olja, smör, kyckling o. s. v. och precis hvad ni
ordrar får ni, men i mycket små portioner. Det gjorde
mig mycket ledsen, att då jag ändtligen hittat något riktigt
godt, det var så dimunitivt, att man kunde svälja det i
några munsbitar. Men jag lärde mig senare, att man blott
behöfver ordra samma nummer flera gånger för att få sitt
lystmäte. En fransman, som var mycket förtjust i tomater,
brukade börja sin order så här: 53, 53, 53, 53! och strax
kommo 4 portioner tomater på bordet. Priset är alltid
detsamma. Man betalar öfverallt i fjärran östern, där detta
system är infördt, ett fixt pris för måltiden och kan sedan
ordra hur länge och hur mycket man vill.
Dessa menuanordningar återfinnas på alla utländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
