Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domprostinnans begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMPROSTINNANS BEGRAVNING
om henne, plockade av henne kläderna och lade henne till
sängs.
Det är lätt att föreställa sig vilken uppståndelse denna
olyckshändelse skulle vålla. Begravningsgästerna stod helt
bestörta kvar i stora salongen, ovilliga att avlägsna sig,
innan de hade fått veta något om överstinnans tillstånd.
Man såg översten, döttrarna och tjänarinnorna skynda genom
rummen med oroliga ansikten, sökande efter linne till
förband, efter liniment och efter någon träribba, som kunde
användas till att spjälka en arm, ty en sådan tycktes vara
bruten.
Äntligen fick man genom att utfråga tjänstfolket reda
på att såret i pannan, som hade sett betänkligast ut, inte
skulle vara farligt alls, att vänstra armen var bruten och
måste bäras i band, men att också den rätt snart torde bli
bra. Däremot skulle det vara allvarsamt med ena knäet.
Knäskålen var spräckt, och för att denna skulle kunna
läkas, måste överstinnan ligga till sängs och hålla sig
alldeles stilla, man visste inte hur länge.
Då de främmande hade fått höra så mycket, förstod de,
att värdfolket hade tillräckligt att tänka på dem förutan,
och började troppa av. Medan herrarna ute i tamburen sökte
reda på sina hattar och överrockar, hände sig emellertid,
att överste Ekenstedt kom utskyndande. Han såg sig ivrigt
omkring, tills han fick syn på brukspatron Schagerström,
som just höll på att knäppa sina handskar.
— Brukspatron Schagerström, sade han, om det
ingenting är, som hindrar, så skulle jag vilja be er dröja en
stund.
Schagerströms ansikte uttryckte en lätt förvåning, men
han tog genast av sig överrock och hatt och följde översten
in i den numera nästan tomma salongen.
— Jag ville gärna tala ett par ord med brukspatron,
sade översten. Om tiden medger det, så var så god och sitt
ner en stund, tills värsta villervallan är över!
Schagerström fick vänta ganska länge, innan översten åter
visade sig. Husets måg, löjtnant Arcker, höll honom emeller-
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
