- Project Runeberg -  Charlotte Löwensköld /
158

(1925) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diligensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD

— Ja, det finns det, ropade postiljonen, men inte för
några landstrykare.

Diligensen fortsatte sin väg, men på krönet av kullen
stannade den. Då Schagerström hann upp den, lyfte
postiljonen på mössan.

— Skjutsbonden påstår, att han kände igen brukspatron
Schagerström på rösten.

— Ja, det är nog riktigt.

— Var då så god och stig in och tag plats! Det finns
bara två fruntimmer inne i vagnen.

II.

Att det för gamla människor, som är måna om respekten,
kan vara obehagligt att avge bekännelse om spejande genom
matsalsluckan och sökande efter bortkastade brev i
kakelugnen, det får ju var och en erkänna, som har någon reson
i sig. Man får därför inte heller undra på att prostfolket
i Korskyrka inte sade något till Charlotte om sina
upptäckter.

Men å andra sidan, fastän de inte ville berätta något om
sitt smussel, så kunde det inte falla dem in att låta den
unga flickan sitta kvar ute i skänkrummet med sitt
ledsamma arbete. Överstinnan Ekenstedts vagn hade knappast
rullat ut genom grinden, förrän prostinnan stack in huvudet
till Charlotte.

— Vet du vad, mitt lilla hjärteräss? sade hon, medan
hela ansiktet sken av välvilja. När jag såg överstinnan fara
sin väg, så fick jag en idé. Skulle det inte vara roligt att
göra en resa i sådant här vackert väder? Jag har ju min
gamla syster i Örebro, som jag inte har sett på aldrig så
länge. Hon skulle bestämt bli glad, om vi for och hälsade
på henne.

Charlotte såg litet häpen ut i första ögonblicket, men hon
hade nyss fÖrut känt överstinnans små mjuka händer smeka
sina kinder och hade hört hennes snabba viskningar. Man
förstår, att världen hade fått ett helt annat utseende för

158

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charlowe/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free