Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppe bland skyarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPE BLAND SKYARNA
ut genom grinden, vände sig Charlotte till prosten, som om
något plötsligen hade runnit henne i hågen.
— Brukspatron Schagerström skickade mig en bukett
vackra rosor i morse, innan onkel och tant ännu var
uppstigna. Om onkel så tycker, så kunde ju onkel säga honom
ett par ord till tack.
Man kan tänka sig de gamla människornas förvåning och
glädje. Detta var verkligen en stor lättnad. Det skulle inte
uppstå någon ofrid i socknen. Schagerström var inte stött,
såsom han förvisso hade haft rätt att vara.
— Och det säger du först nu! sade prostinnan. Du är då
mer än besynnerlig.
I alla fall var hon högst förtjust, frågade hur buketten
hade kommit till prostgården, om den var vackert bunden,
om det möjligen hade funnits en biljett instucken mellan
blommorna och allt möjligt i den vägen.
Prosten endast nickade åt Charlotte och lovade, att han
skulle framföra hälsningen. På samma gång rätade han
upp sig. Han tycktes verkligen ha kommit ifrån ett stort
bekymmer.
Charlotte undrade om hon nu igen hade gjort något
oförsiktigt. Men hon kunde denna morgon inte finna ro, förrän
alla människor var nöjda, såvitt det på henne ankom. Hon
kände ett oändligt behov att uppoffra sig för andras lycka.
Vagnen stannade, just där bygatan vek av från stora
landsvägen, och fruntimmerna steg ur. Det var i själva
verket nästan samma plats, där Karl-Artur dagen förut hade
mött den vackra dalkullan.
Charlotte brukade alltid vid sina besök i Icyrkbyn stanna
just här för att beundra den vackra utsikten. Den lilla sjön,
som utgjorde medelpunkten i landskapet, syntes bättre här
än ifrån prostgården, vilken, det kunde inte förnekas, låg
litet flackt. Härifrån kunde man överse alla stränderna, som
var ganska omväxlande. På västra sidan, där de nu befann
sig, utbredde sig släta åkrar, och att här rådde en stor
fruktbarhet, kunde man förstå av de många spridda byarna. At
norr hade man prostgården, som även den omgavs av jämna
och välskötta åkerfält, men borta i nordost vidtog en trakt.
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
