Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
DALKULLAN.
Redan första gången Karl-Artur Ekenstedt hade sett
Kors-kyrka prostgård, där den låg utmed landsvägen med
de herrgårdsaktiga, höga lindarna, det gröna staketet, de
ärevördiga portstolparna och den vita grinden, genom vars
spjälor man kunde blicka in på gårdsplanen med dess
rundel och grusgångar, med det långa, röda tvåvåningars
boningshuset rätt fram och de två likastora flyglarna,
adjunktens till höger och arrendatorns till vänster, hade han sagt
till sig själv, att just sådan skulle en svensk prästgård se
ut, på en gång hemtrevligt inbjudande, fridfull och
respektingivande.
Och allt framgent, då han hade hunnit att lägga märke
till de ständigt nyslagna gräsmattorna, till de välordnade
rabatterna, där alla växtstånd var av samma höjd och
stod på jämna avstånd, till de i prydligt mönster krattade
gångarna, till det välputsade vildvinet omkring den lilla
förstubron, liksom till långgardinerna, som i vackra och
jämna veck hängde för varje fönster, hade allt detta fyllt
honom med samma känslor av välbehag och vördnad. Han
hade tydligt känt, att envar, som bodde i denna gård, måste
känna sig förbunden att iakttaga ett sansat och stillsamt
uppförande.
Aldrig någonsin hade han kunnat föreställa sig, att just
han, Karl-Artur Ekenstedt, en dag skulle komma springande
fram mot den vita grinden med armarna fäktande i luften,
hatten på örat och små korta tjut på läpparna.
Han uppgav ett vilt skratt, i detsamma han stängde grinden
efter sig. Han tyckte sig kunna märka hur boningshus och
blomrabatter stirrade efter honom i förvåning,
"Har man någonsin sett på maken? Vad kan det där
vara för en figur?" viskade det från blomma till blomma.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
