Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Överstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men jag tyckte, att vi skulle ha det litet högtidligt,
sade överstinnan. Nu, när du har gått igenom denna förskräckliga skrivningen.
— Mamma tog förstås aldrig med i beräkningen, att jag kunde bli kuggad, sade Karl-Artur. Men så förhåller det sig i alla fall.
Då stod överstinnan där handfallen.
Se, den tanken hade ju aldrig, aldrig kunnat stiga upp i hennes hjärna, att Karl-Artur skulle låta kugga sig.
— Ja, det har ju inte någon betydelse i och för sig, sade
Karl-Artur. Men nu ska hela staden få veta det. Mamma har väl bjudit hit alla dessa människor för att fira mina
triumfer.
Överstinnan stod där alltjämt lika handfallen.
Se, hon visste ju hur det var med Karlstadsborna. De tyckte nog, att flit och sparsamhet var utmärkta ting hos en student, men det var alls inte nog för dem. De väntade på prisbelöningar i Svenska akademien och på disputationer, som var så lysande, att alla de gamla professorerna bleknade under skägget. De väntade på genialiska improvisationer vid nationsfesterna och inbjudningar till de litterära kretsarna, till professor Geijers eller landshövding von Kræmers eller överstinnan Silfverstolpe.
Sådant förstod de sig på, men i Karl-Arturs hittillsvarande
karriär hade det inte funnits något av detta lysande och
utmärkta, som visade, att han var en framstående begåvning.
Överstinnan visste, att folk saknade detta, och när nu
Karl-Artur äntligen hade avlagt ett kunskapsprov, så menade
hon, att det inte skulle skada att göra litet affär av saken.
Men se, att Karl-Artur inte skulle gå igenom, det hade hon aldrig kunnat tänka sig.
— Det är ingen, som vet något bestämt, sade hon eftertänksamt. Ingen utom husfolket. De andra har bara hört,
att det var fråga om en liten glad överraskning.
— Då får mamma också hitta på någon glad överraskning
åt dem, sade Karl-Artur. Jag tänker gå opp på mitt rum, och jag kommer inte ner till middagen. Inte för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
