Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Överstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖVERSTINNAN.
I.
En gång i tiden fanns det i Karlstad en överstinna, som
hette Beate Ekenstedt.
Hon var en Löwensköld ifrån Hedeby och alltså född friherrinna, och hon var så fin, och hon var så trevlig, och
hon var så bildad, och hon kunde skriva vers, som var likaså roliga som fru Lenngrens.
Hon var liten till växten, men hon hade en god hållning,
såsom alla Löwensköldar, och ett intressant ansikte. Hon
sade vackra och charmanta saker till alla, som hon råkade.
Det var någonting romantiskt över henne, och de, som en gång hade sett henne, kunde aldrig glömma henne.
Hon klädde sig utsökt, och hon var alltid utmärkt väl kammad, och vart hon kom, så var det alltid hon, som hade
den vackraste broschen och det smakfullaste armbandet och
den mest gnistrande juvelringen. Hon hade också de minsta
fötter, som en människa kunde ha, och antingen det var
modernt eller inte, så gick hon alltid i små högklackade
skor, som var klädda med guldbrokad.
Hon bodde i det finaste huset i Karlstad, och det låg inte
inne i husgyttret vid de trånga gatorna, utan vid Klarälvsstranden, så att överstinnan från sitt lilla kabinett kunde se ner i älvvattnet. Hon brukade berätta, att en natt, när det låg ett klart månsken över älven, hade hon sett näcken sitta och spela på guldharpa alldeles under hennes fönster. Och det var ingen, som tvivlade på att hon hade sett rätt. Varför skulle inte näcken vilja ge en serenad för överstinnan Ekenstedt, han som så mången annan?
Alla förnäma resande, som kom till Karlstad, brukade gå till överstinnan på uppvaktning. De blev genast ofantligt förtjusta i henne och tyckte, att det var hårt, att hon
skulle sitta begraven i en småstad. Man sade, att biskop
Tegnér hade skrivit en dikt till henne och att kronprinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/charlowe/0003.html
