Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köpenhamns befästningar voro förfallna. Hela
folket var slaget med skräck. Danmark måste sluta fred
1658 i Roskilde, i658. Här erhöll Sverige: av Danmark
Skåne och Bleking, av Norge Bohuslän.
I Roskildefreden bestämdes även, att Sverige,
Danmark och N orge
för framtiden skulle
vara vänner och
och bundsförvanter.
Men hur kunde Karl
Gustav hoppas att
få en pålitlig
bundsförvant i en makt,
som han nyss
tillfogat så svåra
förluster?
Genom svenskarnas båda angrepp på Danmark
från tyska sidan (jfr sid. 141) hade det egentliga Sverige
vunnit sina naturliga gränser. Frederna i Brömsebro och
Roskilde voro därför de gagnerikaste, som Sverige
någonsin slutit. Under tiden närmast efter freden i Roskilde
hade vårt land den största utsträckning det någonsin
haft. Det var ungefär dubbelt så stort som nu. Dock
voro invånarna blott hälften så många.
Andra kriget mot Danmark och Norge. När
fredsvillkoren skulle genomföras, kom Karl X åter i tvist med danska
regeringen. Danskarna vågade nämligen helt enkelt icke
ställa sig helt på svenskarnas sida. Då måste de nämligen
bryta med andra makter, som voro fientliga mot Sverige.
Snart insåg Karl Gustav, hur grundligt han misstagit sig,
när han trodde, att danskarna skulle kunna tvingas till
att bli pålitliga bundsförvanter. Och den misstanken
uppsteg inom honom, att Danmark skulle begagna första
tillfälle att återtaga, vad det förlorat. »Bättre förekomma
än förekommas», tänkte han då och beslöt att med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
