Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per hade en stor förmåga att »ta sitt folk», och länge
levde »grevens tid» i kärt minne bland finlänningarna.
Många äro också de reformer, som han genomförde i
rättskipningen och i ämbetsmännens sätt att sköta sina
plikter. Nya vägar lät han bygga, och nya städer
grundade han. För undervisningen sörjde han genom att
inrätta olika slags skolor, och det är greve Per, som
finlänningarna främst ha att tacka för att Åbo universitet
kom till. Det var en stor dag för Finland, då denna
bildningshärd invigdes under glada festligheter med
blomster-smyckade båtar på Auraån.
Per Brahes verksamhet i Finland var med ett ord sådan,
att han i sin dagbok med skäl nedskrev orden: »Jag var väl
till freds med landet, och landet var väl till freds med mig.»
Adelsväldet. All den jord, som frälsemännen innehade,
var mer eller mindre skattefri (jfr sid. 49 och 62). Och
frälsejorden ökades alltjämt. Mången krigisk bedrift
maste belönas med förläningar. Och i bekymmersamma
tider hade varken Gustav Adolf eller
förmyndarregeringen någon annan utväg att skaffa pengar än genom att
sälja kronogods till frälsemän. Ty de hade råd att köpa.
Genom förläningar och försäljningar av kronogods
minskades rikets inkomster för framtiden, ty
skatteinkomsterna av denna jord stannade ju hos frälsemännen.
Men för krigen behövdes pengar och åter pengar och
män i sina bästa år. Allt tyngre blev den börda, som
de ofrälse stånden måste bära.
Nu såg det mörkt ut för allmogen. De små
hemmanen hotade att uppslukas av herrgårdarna. En
mängd bönder, som lytt direkt under kronan, kommo
genom förläningar och köp att lyda under adliga
herrar. När dessa voro sådana som Per Brahe, var det
ingen anledning att klaga. Men hur många gods var
det väl, där man hade det så bra? Det fanns alltför
många hårda och godtyckliga adelsmän, som
begagnade sin makt till samvetslösa utpressningar av
skatter, dagsverken och andra pålagor. I deras fängelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
