Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. De sagohistoriska konungarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen med sin här är ute på krigsfärd åt
annat håll, men blir då slagen och dödad av
två danska jarlar. Också Ottars son Adils ligger
under i striden mot den danske konung Helge,
som till och med frånrövar honom hans
drottning, Yrsa. Adils son Eystein (Östen) blir
innebränd av den norsk-danske sjökonungen
Solve, och svearna kunna endast genom svek
frigöra sig från denne inkräktares ok. Östens son
Yngvar, som faller på Ösel i en strid mot
esterna, och dennes son, den store vägbyggaren
Braut-Anund ha inga stridigheter med danerna,
men Anunds son Ingjald, stor svekläggare,
klen härförare, kan ej avvakta hämnaren, den
skånske konung Ivar vidfamnes antåg, utan
innebränner sig själv. Denne Ivar skulle då
enligt Snorres framställning ha gjort sig till
härskare ej blott över Sverige, utan ock över
nästan hela det övriga norra Europa.
Det kan tydligen icke vara svenska sägner
eller sånger, som givit upphov till en för svearna
allt igenom så ofördelaktig konungahistoria. Ty
hos varje folk dröjer traditionen vid de händelser,
som varit ärofulla för folket självt, ej vid dem,
som varit nesliga.
Nu veta vi, att Snorre för detta stycke av
Ynglingasaga till källa begagnat ej blott
Ynglingatal, utan också den av en islänning författade
sagan om de danska Skjoldunga-konungarna.
Den äldre redaktionen av denna saga, den, som
Snorre begagnade, är nu förlorad, så att vi känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
