Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen - Kommissarius och hofråd, vicekansler - Nytt rådsförslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under rubriken hofmästare[1]. Den förre var en skotte, som
kommit till Sverige såsom officer för skotska legotrupper och under
de senaste åren tillhört konungens hofjunkare[2]. Erik Sparre
hade efter studier och utländska resor nyss trädt i tjänstgöring
vid hofvet, där hans begåfning och kunskaper samt riksdrotsen
Per Brahes beskydd genast förskaffade honom en betydande
ställning[3].
Äfven i jan. 1575 finner man dessa män uppförda i spetsen
för hofstaten. Men de hafva nu fått nya ämbetstitlar: Anders
Keith nämnes kommissarius och hofråd[4], Erik Sparre
vicekansler. Äfven i följande månads längd, där G. Banér
återinsatts på sin plats såsom hofmarsk, stå, närmast efter honom,
Keith och Sparre i sina nya värdigheter[5].
Konungen hade alltså anställt tvänne nya ämbetsmän i
hofvet, och han hade tagit båda utom riksrådet. Vicekanslerns
uppgift låg uttryckt i hans titel: han skulle blifva kanslerns
medhjälpare eller ställföreträdare. Han var alltså närmast en
fackämbetsman för kansliet. Mindre klar är innebörden af titlarna
(hof-)kommissarius och hofråd. Troligen betecknade dock dessa
en mera allmän tjänsteställning vid hofvet, en ställning såsom
konungens kommissarie eller medhjälpare och rådgifvare i
allmänhet utan begränsade specialåligganden. Detta
öfverensstämmer närmast med den traditionella betydelsen af titeln
hofråd, som här visar sig för första gången efter projektet af år 1557[6].
Riksrådet fann emellertid icke dessa anstalter
tillfyllestgörande. I ett rådslag, dat. 8 mars 1575, sysselsätter det sig på
nytt med frågan om centralstyrelsens ordnande, så vidt bekant
är åter af egen drift, utan att konungen i sin proposition därtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
