Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - VIII. Den centrala organisationens sammanfattning i 1634 års regeringsform - Centralregeringen enligt regeringsformen - hofrätternas - Rättegångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 NILS EDÉN
ningen till granskning och öfverlämna denna åt några särskildt
utsedde män bland kollegiernas assessorer. Om man tänkt på
att förebygga, att dessa finge döma i egen sak, framgår icke af
ordalagen. I hvarje fall skulle icke rannsakningen uppskjutas,
utan måste vara fullbordad under vinterns lopp.
Då alla hofrätterna skulle vara jämnställda i makt och
myndighet, kunde den Stockholmska, ehuru ensam om rangen
såsom rikskollegium, icke rannsaka öfver de öfriga hofrätterna
såsom öfver lagmän och häradshöfdingar. För de förstnämnda
stadgas därföre samma procedur som för rikskollegierna själfva
(p. 39), endast med den åtskillnad, att i detta fall verkligen alla
fem riksämbetsmännen kunna taga plats såsom granskare, efter-
som ingen af dem här är part i saken. De redovisande hofrät-
terna skola företrädas af sina presidenter eller vicepresidenter,
hvar och en med två assessorer samt hofrättens sekreterare, och
dessa hafva att inställa sig i Stockholm till början af juni månad
eller senast till midsommar1.
Afven om konungen själf icke förrättar granskningen, skall
dock alltid dess resultat fixeras i hans namn och under hans
auktoritet (p. 40). Ar han i hufvudstaden närvarande, refereras
allt inför honom, och det beslut som kan föranledas, underställes
hans godkännande; är han frånvarande, kan resolution uppsättas,
men får icke utfärdas, förr än han kommit tillstädes och gifvit
sitt bifall.
Emellertid ser det ut, som om dessa resolutioner icke skulle
innefatta något annat än gillande eller ogillande af vederböran-
des förvaltning. Uppdaga de rannsakande någon förseelse, så
få de icke själfva pålägga straff för denna, utan i sådant fall
skall saken blifva föremål för rättegång i särskilda former (p. 41).
Gäller det enskilda assessorer, konstitueras en domstol, bestående
af de fem höga riksämbetsmännen samt två män från hvarje
kollegium, tillsammans 15 personer, och denna bemyndigas att
afgifva varning eller förmaning eller ådöma vederbörande af-
sättning och vanfrejd2, dock att äfven nu konungen, om han är
1 I A. 0:s koncept hade stått »vid samma tid» som rikskollegiernas
redovisning. -— Endast de tre hofrätterna för Götaland, Finland och Lifland
omtalas här, icke den för Preussen. Det beror väl endast på ett förbiseende.
Jfr s. 323.
2 ». . . eller ock teckna honom med infamia och remotion.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
