Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - IV. Den högsta rättskipningen och hofrätten - efter finska hofrättens tillkomst ej central
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 NILS EDÉN
för att då afgöras. Vidare förpliktades hofrätten (p. 21) att bistå
alla dem, som klagade öfver att de ej af lägre domare fingo
sin rätt, och att på klagandens begäran utgifva bref till dessa
lägre domare med åläggande att låta honom vederfaras hvad
lagen bjöd, och slutligen fick hofrätten myndighet att om någon
domare, hvem det vara månde, ej lät sig på detta sätt rättas,
kalla denne inför sig och öfver honom döma, vare sig han in-
ställde sig eller icke (p. 22) *.
Den nya öfverdomstolen började genast sin verksamhet på
detta område. Allt ifrån det första året af sin tillvaro har den
aflåtit en mängd skrifvelser af olika slag, citationer, manebref,
förord o. s. v. till lägre myndigheter angående rättvisans ski-
pande1
2. Men af verkligt central natur kunde denna hofrättens
uppsikt öfver lagskipningen ej förblifva längre än dess myndig-
het sträckte sig öfver hela riket. När den finska hofrätten år
1623 insattes, öfvertog den samma myndighet inom sitt om-
råde, och detsamma gjorde sedan (1630) äfven hofrätten i
Dorpt. Såsom administrativt organ förlorade den gamla hof-
rätten i Stockholm därmed afgjordt sin centrala karaktär. Någon
ställning öfver dessa nya domstolar hade den icke; den finska
hofrätten fick genom sin fullmakt uttryckligen samma makt och
myndighet som hofrätten i Sfockholm3.
Drotsens rang såsom den främste bland de höga ämbets-
männen rubbades icke genom denna förändring af det ämbets-
verks ställning, hvars chef han var, men den kunde icke heller
ät honom bevara någon del af den myndighet, som sålunda af-
skildes från hans ämbetsverk. Någon ämbetsmakt vid sidan af
hofrätten hade nämligen drotsen aldrig utöfvat; det var först
i och genom det att han ställdes i spetsen för denna, som hans
värdighet fått praktisk innebörd. Han kunde således lika litet
som den gamla hofrätten befalla öfver de nya hofrätterna i Abo
och Dorpt, och ej heller han är följaktligen efter deras instif-
tande att betrakta såsom verkligt centralorgan inom rättsväsen-
1 Schmedeman, s. 139, 148, 157. Jfr K. M:ts förklaring af 12/n 1616,
a. a., s. 166.
2 Svea hofrätts registr. 1614 fl. år, passim.
3 Schmedeman, s. 219.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
