Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Ämbetsprincipens seger och de två första rikskollegierna (1612—1621) - Hofrättens tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6 NILS EDEN
Jakobsson (Bååt) och Jöns Jöransson Lilliesparre samt slutligen
såsom bisittare i sista klassen sekreteraren Mikil Olofsson och
doktor Johannes Messenius; de två återstående männen af denna
klass saknas, men för deras namn är tomrum lämnadt i full-
makten h Hofrätten erhöll makt att efter lagen döma konungs
dom, konungens höghetsrätt att bryta skrocksocknar och off-
socknar dock oförkränkt. Några dagar senare afgå order till de
utnämnde medlemmarne af rätten att till instundande första maj
inställa sig i Stockholm för att börja sin tjänstgöring 2.
Därmed hade sålunda ändligen frågan om den kungliga
domsmaktens organisation erhållit sin lösning’. I regeringsord-
ningens allmänna historia betecknade denna lösning först och
främst en ny tillämpning af principen om fasta ämbeten och
bestämda, begränsade uppgifter för dessa ämbeten. Med pre-
sidiet för hofrätten fick riksdrotsens ämbete för första gången
fasta praktiska uppgifter; drotsen blef nu främste man för ett
område af regeringen, såsom kanslern, amiralen och skattmästaren
redan voro det och marsken åtminstone i teorien ansågs vara
det. Konturen af hela riksstyrelsens gruppering under de fem
höga ämbetsmän, hvilka sedan några år tillbaka till rangen
stått som konungens närmaste män, framträder nu fullständig.
Pä dessa resultat inverkar det icke, att konungen genom sitt
förbehåll af rätten att bryta skrocksocknar öppnade vägen
för en utveckling, som tog den verkliga kungliga domaremakten
åter från hofrätten och införde en instans öfver denna senare.
Det bief en ändring i hofrättens befogenhet och i den högsta
domsmaktens utöfning, men i ämbetsbildningen och arbetsför-
delningen inom regeringen ändrade det intet.
Bland anledningarna till den bestämdhet, hvarmed konun-
gen vid riksdagen genomdref sin nya rättegångsordning, var
tvifvelsutan också den, att han själf stod i begrepp att för en
längre tid lämna landet och begifva sig till den ryska krigs-
1 De voro ännu ej utnämnda, när konungen anträdde sin resa genom
Norrland till Finland, och kanslern fick dä i uppdrag att se sig om efter två
lämpliga personer. Kanslerns fullmakt 2,l;2 1614, AOB II: 1, s. 29; jfr nedan.
2 Till Olof Stråle, m. fl. — samtliga adliga bisittare, 20;2 1614, /f/f.
Några bref till medlemmarne af riksrådsklassen och af ofrälse klassen äro ej
kända, men säkerligen har liknande befallning pä ett eller annat sätt älvemt,
meddelats dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
