Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Den högsta rättskipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÔ02—1634 79
tog, som föreligger i en ny, ej alldeles fullbordad redaktion
från midten af november månad1. Den är byggd på hertigens
ursprungliga förslag, men rådet har satt in sina yrkanden från
det första utlåtandet så väl om assessorernas antal och lagfaren-
het som om presidenternas och assessorernas alternerande tjänst-
göring. Det sistnämnda har emellertid ställts i samband med
ett förslag, som möjligen är föranledt af adelns yttrande om
rättegångstiden : att rättegångar endast skulle hållas under två
terminer om året, en på sommaren och en på vintern, och ej
vid konungens flyttande hof, utan alltid på samma ställe, i
Stockholm ; i följd häraf skulle ombyte af president och asses-
sorer ej ske hvart fjärdedels år, utan för hvarje rättegångstermin.
Liksom konungens förslag till rättegångsordning endast var
en ny form för den tanke, som legat till grund för hans före-
gående försök att förbättra den högsta rättskipningen, så har
rådets (och adelns) omarbetning af förslaget visserligen infört
viktiga nyheter i det samma, men ej rubbat principen. Ännu i
rådets slutliga text är rätten till sin sammansättning växlande
och konstituerad endast genom tillfälliga uppdrag, om man
också här antyder möjligheten att taga andra än lagmän och
häradshöfdingar, och hänvisningen till Stockholm såsom fast
plats för sessionerna bereder förutsättningen för en större sta-
bilitet i rättens verksamhet. Det hela sätter i system på rätt-
skipningens område den trägna användning af rikets män i rege-
ringens värf, som vi funnit i rådets historia, men till verkliga
ämbetsmannaposter har konungen ej heller här utvecklat sina
uppdrag.
Titlarna hofprokurator och hofnotarie förekomma redan
före förslaget till rättegångsordning1 och voro sålunda upptagna
oberoende af detta. En kronans åklagare och en sekreterare
kunde ju behöfvas, äfven om den kungliga domstolens samman-
1 Lagförslag i Carl IX:s tid, s. 552. Att det under N:o 4, sid. 563 ff.,.
tryckta förslaget härrör från rådet, framgår af den inskjutna satsen i punkt 4,
sid. 564: »Dock där H. K. M. så nådigest behager, är rådets enfaldige me-
ning — — —».
2 Fullm. för Johan Sterchow, notarius och hofprocurator, samt Erik
Elofsson, kansliförvant, att begifva sig till Danmark för att arrestera och an-
klaga de landsflyktiga Possarne, 30/10 1603, RR. Användningen af dessa titlar
torde dock här vara tillfällig; i 1604 och 1605 års RKB (KA) står J. S. på
kansliets aflöningslängd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
