Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Adelns ställning till statstjänsten - Karl IX:s yrkanden 1604 och 1605 samt adelns svar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÔ02— 1634 27
börden. Den tanke, det innehåller, är icke utförd ens tillnär-
melsevis, de nedskrifna satserna endast lösligt hopkomna.
Endast fattadt i allra största allmänhet såsom ett princip-
uttalande har därföre detta kapitel en historisk vikt. Det ger
ett uttryck åt samma principiella fordran att i regeringens olika
värf kunna använda adeln, som konung Gustaf och hans äldre
söner så ofta uttalat, ett uttryck, hufvudsakligen formuleradt
ur synpunkten af att adelsmannen behöfde bättre uppfostran
och undervisning, än hittills varit vanliga, om han på detta
sätt skulle kunna blifva kronan nyttig. Efter sin vana att ej
vidare väga ordens valör, när det gällde hans egna anspråk, har
Karl satt in denna princip i sin konungabalk såsom lagbud,
utan att bekymra sig om, huru detta lagbud stämde med bal-
kens öfriga delar, och om det såsom sådant blef rimligt och ut-
förbart.
Vid 1604 års riksdag bragte Karl denna fråga på tal,
men utan att på något sätt référera till lagförslaget och utan
att upptaga den för detta egendomliga tanken om särskilda
fordringar på uppfostran af frälsemans barn. Då han den 29
febr. framlade sina villkor för att blifva vid regeringen, fanns
bland dessa villkor, efter hufvudpunkterna om arfsföljden, arf-
föreningen, begränsningen af donationernas ärftlighet o. s. v.
äfven såsom punkt 10 ett yrkande, att de af ridderskapet och
adeln, som voro till laga ålder komna och ägde förmåga och
möjlighet att låta bruka sig i rikets tjänst, icke finge olagligen
undskylla sig och sitta hemma, såsom hittills varit allt för van-
ligt. Formuleringen är ej fullt tydlig, och särskildt kunde det
sättas i fråga, om hertigen afser endast den vanliga rusttjänsten
eller administrativa uppdrag i rikets ärenden. Det senare har
dock all sannolikhet för sig, särskildt på grund af de följande
satserna. Ville adelsmännen icke låta sig bruka, heter det
nämligen, då skulle de icke erhålla något underhåll af kronan,
utan skulle man då i deras ställe anlita främmande adelsmän
och andra män med kunskaper och erfarenhet, och finge de
inländska icke hysa afund i sådant fall1 *
3.
1 »Och hvar de sig icke late brake, att dem då intet underhåll af kro-
nen elterlates måtte, och att man då måtte bruke främmende af adel och annat
godt folk, som någet sett och lärt hafve, och de inländske icke bäre där
afund vid.» Riksdagsacta, RA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
