Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Längre uppför floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kastspjut att falla ned runt omkring oss. Några föllo t. o. m.
ned i båtarna, ehuru märkvärdigt nog utan att skada
någon. Vi fruktade de förgiftade pilarna, som, om
de också blott göra en rispa i huden, kunna medföra
döden, så framt man icke strax har ammoniak till
hands att hälla i såret. Vi hade genast, då vi märkte,
att infödingarna följde oss längs stranden, styrt rakt
ut för att uppnå den motsatta stranden och befunno
oss därför snart utom räckhåll för de giftiga pilarna,
vilka gå mycket längre än spjuten. Genom att styra
snett över floden trodde vi oss också kunna undgå att
bliva upphunna av deras kanoter, ifall de försökte att
komma efter, ty vid dylika försök tog alltid strömmen
kanoterna och förde dem långt utför floden, innan de
hunnit uppnå motsatta stranden. På detta sätt hade
vi redan förut uttröttat små förföljande flottor, som vi
icke ville inlåta oss med. Vi styrde bakom en ö, där
vi slogo läger på nytt och gjorde upp nya eldar.
Männen sovo snart igen och snarkade som flodhästar.
Banks mådde icke riktigt bra, varför han fick lägga sig,
medan jag tillsammans med de svarta vakterna skötte
vakthållningen, tills dagsljuset inbröt. En och annan
kanot hördes visserligen plaska omkring, men ingen
vågade komma nära. Vid allra första dagning satte vi
till segel och funno då, att en stor mängd kanoter voro
på väg till oss. Men till lycka för oss, hade de försovit
sig, medan morgonvinden hjälpte oss att undkomma.
Vi seglade ifrån dem med sådan fart, att det för oss
tedde sig, som om de legat för ankar. När de sågo, att
vi gäckade alla deras försök, blevo de utom sig av
raseri och upphävde förfärliga tjut. O, vad vi vid
dylika tillfällen lärde oss att älska och värdera vinden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
