Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter till Kongo och uppför landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till en början gjorde vi ganska korta
dagsmarscher, emedan männen voro ovana vid den svåra
vägen. Stycktals var vägen, som om den varit grusad
med skarp makadam, och vid sidan av vägen gjorde
gräset det omöjligt att gå. I början knorrade
männen, men jag tröstade dem med att vägen snart skulle
bli bättre, ja under de sista dagslederna skulle vägen
t. o. m. bliva sandig och fin som i Luango. På detta
sätt måste jag till en början dagligen uppmuntra dem.
Dess bättre blev dock ingen av männen ofärdig eller
oförmögen att följa med. Det bidrog f. ö. icke litet
till att uppehålla deras humör, att jag lyckades skjuta
bufflar, så ofta vi voro i behov av kött. Jag visste nu
av erfarenhet både var vi hade de största utsikterna
att påträffa villebråd och när tiden var lämplig för
jakt. Av denna orsak slogo vi ibland läger mitt på
eftermiddagen. Då hunno vi få köttet till lägret, innan det
blev mörkt. Till följd av de lyckade jakterna behövde
männen icke vara utan kött en enda dag. Tvärtom
hade vi stora förråd med oss in till Stanley Pool.
Enär vi för kött tillbytt oss en hel mängd annan
proviant, medförde vi vid ankomsten dit proviant för mer
än en vecka. När bröderna fingo se den stora
skaran av män, suckade de och sade: »Var skola vi taga
mat åt alla dessa?» »Å varen lugna för det», sade
jag, »de ha proviant för en hel vecka.» Härvid skeno
bröderna upp och utropade: »Gud vare lov för det!»
Jag förstod dem så väl, ty jag hade ju själv varit där
och haft provianteringsbekymmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
