- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
187

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Där pepparn växer»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187

behövde vila ofta, och vi voro föga bättre däran. Fram
mot middagen var himmelen överdragen av svarta moln,
och en och annan blixt manade oss att skyndsamt söka
betäckning. Snart var en väldig kanonad i gång. Men
vart skulle vi fly undan det kommande ovädret?
Framför oss sågo vi tecken till en by vid en flod. Vi
skyndade på krumännen, så att vi skulle hinna dit, innan
det värsta ovädret kom, ty då detta inträffade, var det
nästan omöjligt att reda sig ute. Det lyckades
verkligen för oss att komma in i byn, innan ovädret bröt
löst. Vi fingo sätta in sängar, tält, tygbalar och annat
ömtåligt gods i ett hus. Just som detta var gjort, kom
stormen och sopade byn så ren som till högtid.
Åtskilliga hus förolyckades eller blevo utan tak. Det hus,
vari vi voro, hängde dock ihop, fastän det utsattes för
väldiga påkänningar. En stund efter stormens utbrott
kom regnet i störtfloder, så att vattnet forsade genom
byn. En del hus blevo översvämmade, så att
invånarna måste söka sig skydd på annat håll. Stormen
avstannade tämligen snart, men regnet fortsatte då med
ännu större våldsamhet. Byn blev både sopad öch
tvättad, men den såg faktiskt vida sämre ut efter denna
generalstädning än förut. Vattenforsarna hade fört
fram allt möjligt skräp, och de söndertrasade husen
hade strötts omkring i största oordning. Efter ovädret
lät Gud solen skina, men det var vått över allt och
vägen var slipprig, varför vi beslöto oss för att stanna i
byn till följande morgon.

Åt våra män lånade vi ett hus, och själva fingo vi
över natten bo i det hus, vari vi tagit in. Folket i byn var
gästvänligt och fogligt. De buro till oss både vatten
och bränsle, ty allt bränsle, som man nu kunde samla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free